Okej
Stäng
Lägg i kundvagn
Logga in

Hoppsan! Var god kontrollera att du har skrivit rätt e-post och lösenord.

Hoppsan! Vi behöver din e-postadressE-postadressen är ogiltig.
Hoppsan! Du har glömt bort detta fält
Återställ mitt lösenord

Hurra! Vi har skickat ett e-post till dig. Snart kommer du kunna logga in!

Hoppsan! Vi behöver din e-postadressE-postadressen är ogiltig.
Trendhim
MELDE DICH FÜR UNSEREN NEWSLETTER AN um Zugang zu exklusiven Vatertagsangeboten mit 20% RABATT zu erhalten
Hoppsan! Du har glömt bort detta fältE-postadressen är ogiltig.
Bereits angemeldet?
Gib Deine E-Mail-Adresse ein, um Deine Anmeldung zu bestätigen
Hoppsan! Du har glömt bort detta fältE-postadressen är ogiltig.
Ich möchte mich anmelden
Gratis Returer 365 dagars returpolicy
Gratis leverans 1-4 arbetsdagar
i
010-884 88 25 - (arbetsdagar 9:00-17:00)
Alla accessoarer
Kostymaccessoarer
Smycken
Väskor & plånböcker
Sökresultat för ""
Stäng
Se alla resultat
Gratis leverans 1-4 arbetsdagar
i
Trendhim
×
Språk:
Alla kategorier
Armband
Bälten
Flugor
Halsband
Halsdukar
Handskar
Hattar
Hängslen
Kavajnålar
Klockor
Manschettknappar
Näsdukar
Plånböcker
Rakning
Ringar
Skäggvård
Slipsar
Slipsnålar
Solglasögon
Väskor
Örhängen
010-884 88 25
Arbetsdagar 9:00-17:00
Sökresultat för ""
Se alla resultat

Att ta sig ur en depression

"Det var vid allhelgonahelgen när jag äntligen fick mina testresultat. Jag satt hos läkaren och han gick igenom allt med mig, och det kändes som att jag såg på medan mitt liv föll sönder framför mig i slow motion. Jag hade inget annan vision för mitt liv, förutom som skidåkare."

"Vi kallade oss för WIT-gänget— ‘whatever it took’ var vår attityd."

När jag träffar i Evan har han precis kommit hem efter den sista tävlingen för säsongen. Vi bestämmer oss för att vandra upp till åsen i utkanten av staden han bor i. Han har snabbt till ett leende och då och då när han låter tankarna vandra pratar han lite snabbare. Men för bara tre år sedan var alla hans drömmar helt förstörda.

Evan var redan som liten duktig inom sport. Så när han träffade Saskatchewans skidskyttecoach, Doug Sylvester, hade han inte tävlat skidåkning tidigare och han hade aldrig ens rört ett av gevären som används i skidskytte. Han var närmare ett decenium efter i tävlandet. Men det och vetskapen att alla förväntade sig att han skulle misslyckas fick Evan att försöka mer, träna hårdare och pusha sig själv så mycket mer.

Alla som gör karriär inom sport vet att en dag kommer dem vara tvungna att hitta en ny och mindre aktiv karriär. Evan var medveten om det och pluggade därför entreprenörskap. Han växte upp med en företagande pappa och hade redan ganska god insikt i grunderna. Det tillsammans med det faktum att han inte festade som många av hans klasskamrater. Han var även villig att offra sin fritid och det gjorde att även om han missade någon lektion på grund av träningen så gjorde han bra ifrån sig i skolan. Han var den förste i familjen att ta en högskoleexamen. Det var viktigt att göra bra ifrån sig i skolan och ta kandidatexamen var väldigt viktigt.

Våren 2013 blev Evan medlem i Rocky Mountain Racers, ett team han tävlade med under andra delen av sin högskoleutbildning. Medan flera av medlemmarna var i skolan och inte kunde träna lika mycket som en professionell atlet så spenderade dem ändå så mycket tid de bara kunde för att träna. Evan sade själv att de spenderade ungefär lika många timmar som på ett deltidsjobb, det vill säga mellan 600 till 800 timmar om året (12-22 timmar per vecka).

"Vi kallade oss själva WIT-gänget— ‘whatever it took’ var vår attityd. Om vi behövde flytta till södra halvklotet bara för att kunna åka skidor under sommaren så gjorde vi det. Vi var redo att göra allt som var möjligt för att få den bästa träningen och tävlandet.."

När allt föll sönder

Fastän han placerade sig i topp 12 i landet var inte Evans prestation jämförbar med den tid och energi han lade ner på träningen. Han var frustrerad och hans familj bestämde sig för att ta kontakt med ett proffs.
Först fick Evan en felaktig diagnos, träningsastma, men inhalatorn hjälpte inte och med tiden började symtomen bli värre. Efter att ha tappat medvetandet under en tävling genomgick Evan flera prover och fick slutligen diagnosen andningssvikt.

“Jag minns att det var allhelgona när jag äntligen fick testresultaten. Jag satt hos läkaren och han gick igenom allt med mig, och det kändes som att jag såg på medan mitt liv föll sönder i slow motion. Och jag var bara 'va?' Jag hade ingen annan vision för mitt liv förutom som skidåkare för då var jag 100 % målmedveten. Jag skulle ta mig till OS och tävla professionellt de kommande sex till tio åren. Jag hade mål att bli världsmästare, tävla i stafettlagen och andra stora tävlingar. Mina mål var så tydliga att jag inte kunde föreställa mig något annat. Och det var det ögonblicket mitt liv tog en annan vändning."

Andningssvikt är inte ovanligt men det blir värre i torrare klimat och kallare luft; precis de förhållanden som hans favoritsport krävde för att kunna tävla. Om han fortsatte tävla skulle broskbildning påverka hans luftvägar och så småningom stänga av hans andning helt. Evan kunde välja att operera bort sina stämband, vilket skulle innebära att han skulle tvingas lära sig att prata igen eller i värsta fall aldrig kunna prata. Även om han ett tag verkligen funderade på att göra operationen, efter att ha pratat med sina föräldrar och med sin tränare bestämde han sig att inte genomgå operationen. Istället vände han sin värld ryggen, den värld han ägnat de senaste fyra åren av sitt liv åt.

Det är ironiskt att när man är deprimerad drar man sig undan från andra och undviker social kontakt när man verkligen behöver det.

Han kände sig borttappad och visste inte vad han skulle göra. Evan berättar att de följande månaderna var självdestruktiva. Det var dagar han inte kunde ta sig ur sängen. Hans vanligtvis hälsosamma kost ändrades och han började äta på McDonald's och åt chips. Nätter då han brukade sova och lät kroppen återhämta sig spenderades nu åt att dricka alkohol. Det var tvärsemot hur han levde innan diagnosen. Om Evan hade skadat sig hade han kunnat läka med tiden, han hade kanske sett det hela på ett annat sätt. För det mesta när atleter blir skadade lägger läkare och tränare ned tid och energi på att se till att den skadade lagmedlemmen fortfarande känner sig delaktig. Den här känslan av att vara en del av laget är lika viktigt för återhämtningen som att ta en paus för att läka men för Evan fanns det ingen återhämtning eller läkning. Han kunde inte komma tillbaka till teamet. En stor del av hans sociala krets vid den tiden var del av skidvärlden och när Evan inte längre kunde vara del av sporten började han dra sig undan från sina vänner, undvek fester och svarade inte på deras telefonsamtal.

“Jag var i en konstant känsla att jag ville vara själv och ville tycka synd om mig själv och vältra mig i mina problem och bara vara ledsen.”

Det är ironiskt att när man är deprimerad drar man sig undan från andra och undviker social kontakt fastän man verkligen behöver det. Vi stöter bort personer som står oss nära fastän dem är de personer vi behöver ha kring oss för att kunna se bortom situationen.

För Evan var det den överväldigande tanken att om han skulle kunna åka skidor igen, då skulle allt bli okej och bli som vanligt igen. Det var som om sporten hade blivit hans identitet och utan den ifrågasatte han sitt egenvärde. Det kanske verkar orimligt för den som ser på, men för en professionell atlet är insikten att karriären man planerat är över blir en större förlust än om det hade varit för en amatör. Så är det i många fall, ju mer tid och energi vi investerar i något - oavsett om det är inom företagande, relationer eller något helt annat - desto större slår det om det tas ifrån oss.

Evan var utan energin som behövs investeras i ett viktigt förhållande men ville ändå ha närhet till en annan människa började han dejta en tjej han egentligen inte riktigt gillade.

“Det låter konstigt men jag började spendera all min tid med henne även om jag hatade att vara med henne, det var inte hälsosamt.”

Eftersom han inte riktigt brydde sig om förhållandet behövde Evan inte oroa sig för att le eller ha några givande samtal. Han slutade oroa sig för att deppa ned dem runt omkring sig och kunde fritt vara så ledsen han ville. Självklart dog förhållandet men hans självdestruktiva beteende fortsatte.

Återkomsten

”Det var lite lustigt eftersom jag registrerade mig för iron man och dagen efter när jag vaknade tänkte jag: ’gjorde jag verkligen det?’ och javisst, jag kollade mitt konto och såg att jag hade spenderat 800 dollar på en tävling.”

Hans bäste vän hade sett hur Evan var fast i en nedåtgående spiral och bestämde sig för att flyga från Winnipeg för att spendera tid med sin honom. Evan berättar att han inte var så rolig att vara med men de hängde ändå, läste böcker och pratade mycket tillsammans om framtiden – om hur de båda skulle växa och bli bättre. En kväll under veckan förvandlades samtalet till en bucket list över saker Evan skulle vilja göra. Lätt berusad bestämde killarna sig för att sätta upp listan på väggen, kasta en pil på den och göra det pilen landade på. Evan skulle sen göra det nästa dag när han vaknade. Han skrattar till när han minns den kvällen. ”Jag fick ’tävla i ironman’” säger han, ”Det var lite lustigt eftersom jag registrerade mig för ironman och dagen efter när jag vaknade tänkte jag: ’gjorde jag verkligen det?’ och javisst, jag kollade mitt konto och såg att jag hade spenderat 800 dollar på en tävling.”

Det var verkligen inte en snabb lösning. Han hade aldrig tävlat i triathlon tidigare, Evan var på samma plats som han var när han började tävla i skidskytte. Hans första stora triathlon gick inte så värst bra men han tog med sig erfarenheten, redo att fortsätta träna och var motiverad att bli bättre i den nya grenen.

Han lade sig tidigt och vaknade tidigt för att träna, proteinshakes kom tillbaka i hans kost och tomma ölflaskor och pizzakartonger försvann från hans rum. Han stod på prispallen följande året i sitt hemland. Medan triathlon inte var den sport han förälskade sig i till att börja med så var pallplats i ett världsmästerskap ett av Evans ursprungliga mål. Han säger att han fortfarande skulle vilja bli bäst i världen en dag men just nu är han glad att kunna tävla igen.

Fastän han planerade ett liv inom skidåkning så tog det honom en nedslående diagnos, en mörk och deprimerande storhelg och ett halvår för att inse hur viktigt det är att ha mer än ett intresse i livet. Där Evan hade sett en framtid för sig själv hade upplevelsen att helt förlora fokus breddat hans synfält och lämnade honom mer öppen att utforska nya möjligheter. Utöver triathlontävlingar och träning tycker Evan om att vara aktiv utomhus och se vad han kan prestera. Han brukar ta sig ut på landet, ensam eller med vänner och njuter av perspektivet han får av att spendera tid i naturen. Han säger att det får honom att inse hur ömtåliga människor är, vilket bara gör det mer otroligt att se hur tåliga vi kan vara när vi möter motgångar.

Evan säger att han gärna tror att han kunnat lista ut vad hans liv går ut på själv så tror han att det hade tagit mycket längre tid.

Han och hans bäste vän pratar fortfarande dagligen. Faktum är att Evan säger att det rör sig bara om några enstaka dagar de inte pratat med varandra. De tar fram det bästa hos varandra och Evan säger att han gärna tror att han kunnat lista ut vad hans liv går ut på själv så tror han att det hade tagit mycket längre tid.

”Jag har de runt omkring mig att tacka för det var dem som pushade mig att ta fram det bästa inom mig själv”

Jag frågar honom vilket råd han skulle ge någon som går igenom en liknande självdestruktiv period förutom att ha ett bra socialt stöd.

”Det kändes nästan som att göra slut i ett förhållande. Jag var så investerad i skidåkningen att när förändringen kom kändes det inte som att jag hade någon framtid eftersom allt jag planerat inte längre skulle bli och det var jättesvårt att hantera. Det viktigaste för mig var att försöka se en framtid bortom det du går igenom. För mig var det att skriva en lista över de mål jag ville nå.”

Medan vi går ned åsen frågar jag Evan om hans lista; jag är nyfiken på vad mer pilen hade kunnat träffa. En av sakerna var att Evan skulle cykla på en cykel tjugofyra timmar utan paus, en annan var att spendera en hel vecka i tystnad. Evan har gjort båda sakerna. Just nu håller han på att låta sitt hår växa långt så han kan donera det till cancerpatienter – något han känner starkt inför efter hans farfars bortgång.

Hans lista över mål är väldigt lång och utvecklas och växer hela tiden, precis som Evan själv. Från parasailing i Acapulco till att segla världen runt. Jag har inga tvivel att den listan kommer vara överfylld med avbockade mål.

Gå till toppen

Betalningsalternativ

Vi accepterar i stort sett alla kort. Har du frågor angående betalning, så kontakta oss.

Kontakta Oss

010-884 88 25
Vi är tillgängliga varje vardag 9:00 - 17:00

Inspiration och fördelar

Hoppsan! Vi behöver din e-postadressE-postadressen är ogiltig.
Kan sägas upp när som helst

Oh, yeeah!

Du har tagit ett klokt beslut!

Du kan vänta dig det första mailet inom några dagar.

© 2009-2018 | Trendhim.se | Tel: 010-884 88 25 - info@trendhim.se | Användarvillkor | CSR | Press